III

Indien dag två! I dag var dagen då vi skulle besöka Hamdard University för första gången. Det finns alltså ett utbytesprogram som heter Atenaprojektet som Kungsholmens Västra gymnasium sökt stöd för som finansierar den här resan och också resan som de indiska lärarna och studenterna gjorde till Stockholm i våras. Vi har fått ett fantastiskt fint program ihopknåpat av de personer som är involverade i projektet.

Yngre generationen lärare på Hamdard University. 

 Dagen på universitetet började med en presentation av våra olika skolor och lite diskussioner om hur vi vill fortsätta detta samarbete. Vi höll till i ett av skolans styrelserum och det kändes väldigt formellt. Framför varje person fanns en liten mikrofon som man fick sätta på när man skulle prata och det var strikt talarlista. Röda korsets högskola måste verkligen ta ett kliv fram när det gäller detta samarbete!!! Det finns alla möjligheter för oss som studenter att komma till detta universitet (som rankats som det 23:e bästa i världen) och göra någon form av utbyte. Tack vare drivna personer involverade i detta projekt från både Sverige och New Delhi skulle RKH kunna halka in på ett bananskal, det finns en jättefin grund och jag försöker strö lite extra guld nu. Det är bara att sätta igång att tjata på ansvariga för utbytesstudier!

Jag snackar viktiga saker med viktiga människor. I sprakmikrofon.

Hamdard Univeristy har sin egen örtträdgård och gör av 
dessa örter mediciner på Faculty of Pharmacy. 

Under förmiddagen höll jag en presentation om skolan och jag märker tydligt att Röda Korset är en stark symbol som väcker intresse hos många. En sak som slår mig här är det hierarkiska systemet som råder. Vi har en massa hierarkier och strukturella problem i Sverige även fast vi gärna vill sopa dem under mattan, men här lyfts istället detta hierarkiska system fram. Vem som ska resa sig när vem kommer in, sätta sig, ta mat först, gå från bordet, ta i hand, krama, prata, titta, säga nej eller ja etc… Det är ingrodda regler som nästan känns så starka som om de vore skrivna och blir så väldigt ovant för oss som är vana att dundra på lite som vi känner för och vill. Jag kan nog ta mig an att påstå att de personer vi än så länge träffat under våra möten här tillhör den indiska överklassen eller övre medelklass. De andra människorna är liksom en hop av folk som vi bara ser från bussens fönster. Klassamhället är så extremt tydligt och de rika blir rikare och mer framstående och landet utvecklas därigenom något enormt men människor ligger fortfarande på gatan. Det finns ett kastsystem som officiellt avskaffats men som lever kvar i kulturen och gör det omöjligt för människor från fattigare familjer att göra sig en bättre och tryggare framtid än vad deras föräldrar kunde erbjuda dem. Att få studera är ett privilegium, det kostar en förmögenhet. New Delhi har en del sanitetsproblem kan jag väl också våga påstå. Människor bygger upp gigantiska kåkstäder längs med motorvägarna men utan fungerande publika toaletter uträttar dessa människor sina behov lite varstans. Vad ska man göra, det måste ju ut, men det leder till sanitetsprobem som gör människor sjuka.

Indien kallas för ”världens största demokrati”. Jag älskar att vara här och alla människor vi träffar är varma och härliga och välkomnar oss med öppna armar men jag måste ändå våga ifrågasätta hur det ser ut under ytan. Är det en fungerande demokrati med ett kastsystem som förpassar människor till gatan? En demokrati där gamla strukturella värderingar om kön och makt gör det omöjligt för kvinnor att vara trygga på bussen hem efter en middag klockan sju på kvällen? En demokrati där utbildning kostar mer än de flesta familjer äger? En demokrati som tillämpar dödsstraff utan rättslig prövning? Tveksamt va? 

Välkomnande in i aulan

Cultural program

Över till något mer upplyftande. Efter ännu en gudomlig lunch blev vi välkomnade in i en aula där studenter och lärare förberett ett ”kulturellt program”. Vi hade ingen aning om vad det skulle bli men vi blev bjudna på en fantastisk dansshow med både danser från moderna Bollywoodfilmer och traditionella danser från olika delar av Indien och Tibet, så fint och roligt! Både lärare och studenter var med i de olika dansgrupperna och i publiken satt andra studenter som höjde stämningen, särskilt under danserna från Bollywood. 

Påväg in i lokalen fick vi alla en bindi (den röda pricken i pannan) och ett halsband av blommor. Efter de fina indiska danserna blev vi välkomnade upp på scenen för att visa vad svensk dans går ut på… Vad gör svenskarna? Dansar små grodorna såklart! Spontant, käckt och riktigt jävla klumpigt. Efter det svaga ögonblicket fick vi hjälp av en dansare från Punjaab som lärde oss lite redig indisk folkdans på scen.

Imorgon väntar en fullspäckad dag! Hej så länge!

PS. Ursäkta röran och layouten, skyller på osäker internetuppkoppling och dåliga blogspot-skills.