Alla äger väl någonting från H&M och jag i synnerhet äger
väldigt mycket kläder köpta på H&M. Idag fick vi besöka en av fabrikerna
där kläderna tillverkas. Även fast jag kände mig ganska förberedd på vad vi
skulle möta gjorde det mig väldigt berörd och upprörd. Arbetsvillkoren för
många av arbetarna är mycket dåliga. De arbetar långa pass under stor press och
i hög ljudvolym utan öronskydd sittandes på smala metallpallar eller ståendes.
De som arbetar vid symaskinerna tjänar 920 svenska kronor i månaden. Det är
minimilön i Indien, precis så det räcker för att överleva. Alla som jobbar på
denna fabrik är minst 18 år. Passen är 8 timmar per dag med en rast på en
halvtimme. Varje litet plagg är verkligen ett hantverk och att rika människor i Europa tjänar så ofantligt mycket pengar på detta är verkligen förfärligt och så himla otäckt.
Broderar för hand. |
Tyg, tyg, tyg... |
Vi visades runt av en medelålders dam som tillsammans med sin
syster ägde fabriken. De arbetar mestadels på beställningar från klädföretag i
Europa men även för några lokala klädkedjor. Hon var väldigt stolt över sin
fabrik med närmare 600 anställda så jag kan tänka mig att detta var en av de
bättre fabriker som finns i New Delhi, annars hade vi nog inte fått komma på
besök. Jag upplever ibland att vi blir väldigt ”skyddade” och såklart vill våra
vänner här visa upp det bästa av sin stad, särskilt då de alla har varit på besök i Stockholm och sett hur vi lever där. Jag har flera gånger sprungit iväg
till publika toaletter tillexempel som ofta är dåligt skötta (jag känner mig
lite rutinerad efter tre månader på resande fot i östafrika) men jag har då
genast en av våra guider vid min sida som vill gå in och checka av ”if i’ts
clean for you”. Jättegulligt, men jag vill inte att de ska tro att vi är här
för att döma. Jag har även bett att få
komma på besök till sjukhuset där sjuksköterskestudenterna har sin praktik, för
att lära mig såklart, men det upplevdes helt enkelt för obekvämt vilket jag
bara får acceptera. De berättar för mig att sjukhuset är väldigt hektiskt och
smutsigt och jag tänker på min fantastiska praktikplats på Infektionskliniken
på Karolinska i Huddinge som jag är tacksam för varje dag. De blir absolut inte
sämre sjuksköterskor än vi, men jag önskar att de fick byta sin hektiska
arbets- och lärandemiljö till något mer stimulerande.
Ett hundra arbetare syr på symaskin samtidigt som en trasig ventilationstrumma ekar i det stora rummet. Ingen har öronskydd. |
Broderimaskiner. |
I Sverige snackar vi ingångslöner, särskilt aktuellt i
sjuksköterskekretsar då lönen är på stadig uppgång. En sjuksköterska i New
Delhi tjänar omkring 50 000 rupies per månad, ca 6000 svenska kronor, det anses
vara en bra lön. I de flesta yrken existerar inte ingångslöner utan det är helt
och hållet upp till arbetsgivaren att bestämma priset. Glöm lönesamtal,
individuell lönesättning eller förhandling. Ta det eller gå. En fattig människa
som blir erbjuden jobb kan inte göra det valet. Den äger inte valet att stå upp
för sig själv och gå, den tackar och tar emot.
De flesta som börjar jobba på fabriken saknar utbildning och kan varken läsa
eller skriva och de arbetar bakom symaskinerna, vissa har utbildning inom
sömnad och då har de andra uppgifter som tillexempel kontroller och storlek och
tyg eller så arbetar de med mönster. De som kommer nya in på fabriken går en
sömnadutbildning på 45 dagar. Jag frågade om de som utbildar sig får ut lön,
det var en dum fråga, jag fick till svar att de är lyckligt lottade för de
behöver inte betala för utbildningen. Annorlunda perspektiv. Klädesfabriker skapar jobb vilket är en bra utveckling för landets arbetslösa, men det måste jobbas på lönerna och människovärdet. Det är vi alla som konsumenter delaktiga i.
Syutbildning |
Första hjälpen-lådan. |
Det som var bra på fabriken var att arbetarna hade sjukförsäkring
för hela sin familj och de som jobbade med vassa föremål och skar mönster och
tyg hade bra skyddskläder. Det pågick också förebyggande arbete för att minska
stickskador.
Annars har vi åkt mycket buss idag och stått i långa köer.
Köbildning i Delhi |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar